Behandlingsmetoder
Forskning har visat att flera olika behandlingsmetoder har god effekt vid PTSD. Dessa representerar ibland skilda psykoterapeutiska inriktningar men har alla det gemensamt att de syftar till att hjälpa individen att bearbeta sina påfrestande livshändelser och få känslomässig distans till dem. Många av dem som har PTSD blir helt friska med hjälp av dessa behandlingar. De som kan behandlas lättast, och på kortast tid, är vuxna personer med enstaka traumatiska upplevelser som inte upplevt något allvarligt trauma under barndomen. För den som upplevt tidigare trauma under barndomen eller tonårstiden räcker oftast inte en korttidsbehandling. Särskilt lång behandling kan behövas för drabbade som har många dissociativa symtom.
Behandlingsfaser
Behandling av psykisk traumatisering delas upp i tre faser (Courtois, Ford, Cloitre 2009):
Fas 1. Stabilisering
All traumabehandling börjar med så kallad stabilisering av yttre och inre faktorer, vilket är en förutsättning för att man ska kunna börja behandla själva traumat. Yttre stabilisering kan handla om att patienten behöver ha en stabil vardag, exempelvis bostad och försörjning, vilket ibland kan innebära att en kontakt måste säkerställas mellan patienten och till exempel ekonomihandläggare och socialsekreterare på socialtjänsten. Med inre stabilisering menas att man med hjälp av olika tekniker (exempelvis andningsträning och yoga) stärker patientens förmågor att hantera sina känslor och impulser (så kallad affektreglering och impulskontroll), då det gör att hon lättare klarar av situationer som uppstår i vardagen. Det är också viktigt att patienten får mer kunskap om PTSD och större förståelse för sina egna reaktioner. Därför är också så kallade psykoedukativa insatser viktiga inslag under stabiliseringsfasen som ett slags utbildning i hur psykologiska mekanismer kan fungera för den som har PTSD. Ofta krävs även medicinering för att patienten ska kunna hantera sömnbesvär, ångest, depression och smärtor (se avsnittet Mediciner).
Fas 2. Traumafokuserad behandling
Den andra delen av behandlingen av psykiskt trauma består av så kallad traumafokuserad behandling. Det finns många metoder i traumafokuserad samtalsbehandling. Gemensamt för alla metoder är att patienten tillsammans med sin behandlare går igenom händelserna som traumatiserat individen vid flera tillfällen upprepade gånger. Det räcker oftast inte att prata om det som hänt vid enbart ett tillfälle.
Fas 3. Att förebygga återfall och främja fortsatt personlig utveckling
Denna fas innebär ofta en sorgebearbetning och nyorientering. Patienten får hjälp med att komma vidare i livet så att hon inte i fortsättningen styrs av rädsla och en negativ självbild. Frågor som ofta kommer upp är till exempel ”vad man vill med sitt liv, vilka värderingar man har nu, hur man vill använda sina resurser, går det att använda de negativa erfarenheterna på ett konstruktivt sätt?” Förhoppningen är att patienten ska få återfå en känsla av sammanhang, hanterbarhet och mening i sitt liv, och kunna integrera traumat som en del av sin historia.
Behandlingsmetoder
Behandlingen av PTSD kan ske med olika metoder, exempelvis:
Kognitiv beteendeterapi
Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR)
Dialektisk beteendeterapi
Psykopedagogik
Psykofarmaka
Kroppsterapi
Bildterapi
Psykodynamiskt orienterad korttidsterapi
Musikterapi
Bio-feedback
De olika behandlingsmetoderna kan användas under fas ett och/eller två, för att uppnå stabilisering och/eller för att fokusera på traumat. Traumafokuserad behandling innebär alltid någon form av exponering, det vill säga att personen berättar om/uppmärksammar sina traumatiska upplevelser och det känslomässiga innehållet.
Flera behandlingsformer sammanfattas under rubriken kognitiv beteendeterapi (KBT). En form av KBT-behandling kallas för ”exponeringsbehandling”. Den består av att patienten blundar, tänker intensivt på sina svåra upplevelser och berättar. Normalt försöker drabbade till varje pris låta bli att tänka tillbaka på och minnas de traumatiska händelserna. Det är just därför, på grund av undvikandet, som de plågsamma och påfrestande minnesbilderna fortsätter att tränga sig på. Många blir av med PTSD-symtomen när de i en trygg relation till sin terapeut, istället tar itu med och motar detta undvikande beteende. Så kallad exponering har också visat sig fungera som egenbehandling. Jordbävningsoffer i Turkiet fick till exempel instruktionen: ”Gå till platsen där du var när det hände och stanna sedan kvar tills du inte är rädd längre”.
En annan metod inom KBT-familjen är ”cognitive processing therapy”. Då försöker behandlaren få patienten att uppmärksamma i vilken omfattning hon reagerar på händelser här och nu som om den traumatiska upplevelsen fortfarande pågår. I och med att patienten uppmuntras att handla annorlunda kan de posttraumatiska reaktionerna försvagas.
Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR) är en teknik där patienten ska tänka på de traumatiska upplevelserna samtidigt som hon med ögonen följer terapeutens fingerrörelser. (Läs mer om metoden på hemsidan för intresseorganisationen länk ”EMDR Sverige”).
Vid mer komplex problematik finns idag inte vetenskapligt stöd för att någon enskild behandlingsmetod är tillräcklig.