Första-hjälpen vid en massflyktsituation


Rekommenderade riktlinjer för vården av Chefsöverläkare Hans-Peter Søndergaard


Nyanlända flyktingar har i stor omfattning varit med om traumatiska upplevelser. Ungefär 30 % lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), och ännu fler lider av olika stressrelaterade störningar (t.ex. depression och ångest).

I dagsläget rapporteras det ofta om att man inom sjukvården känner sig överväldigade inför det stora inflödet av nyanlända flyktingar med stora vårdbehov och i en massflyktssituation är det givetvis omöjligt att behandla alla individuellt inom det korta perspektivet.

Forskningen har dock visat att tidiga insatser i form av diagnos, psykoedukation, stressavlastning och adekvat medicinering kan minska symtombelastningen och skapa förutsättningar för spontanläkning av PTSD. En tillämpning av dessa strategier inom första-linjen-sjukvården är tidsbesparande och kan avsevärt minska det framtida vårdbehovet för gruppen traumatiserade flyktingar. 

Stressavlastning och anpassad undervisning

Forskningen på nyanlända flyktingar med PTSD visar att

  • ospecifik stress (till exempel övermäktiga krav) leder till ökad symptombelastning.
  • oro för boende (tak över huvudet) är mer skadligt om man är traumatiserad.
  • individer med PTSD-diagnos har svårt att lära sig nya saker, men fungerar normalt inom yrkesroller som de bemästrade före traumat.
  • språkinlärning är beroende på symptombelastningen av PTSD över tid. Ju större stress, ju högre symptombelastning och ju sämre språkinlärning.

Mottagandet av nyanlända flyktingar måste ta hänsyn till detta samtidigt som det är viktigt att individen har en så normal vardag som möjligt. Det är därför önskvärt att personer med PTSD-diagnos bl.a. erbjuds halvtids-sjukskrivning (men inte hel sjukskrivning) och anpassad undervisning i ”Svenska för Invandrare” (SFI).

Adekvat medicinering av PTSD och eventuell samsjuklighet i form av depression/ångest

Antidepressiva läkemedel, främst SSRI, har evidens vid PTSD. Mianserin och mirtazapin på kvällen kan vara alternativ vid svåra sömnstörningar. Om effekten är otillräcklig kan man lägga till SSRI.

OBS: Effekten av antidepressiva vid PTSD kommer långsamt; inte inom veckor utan efter månader. Efter ett års behandling har man visat ökad hippocampusvolym korrelerad till att PTSD-diagnosen inte längre är uppfylld, vilket är förenligt med en återställd minnesfunktion och inlärningsförmåga.

Benzodiazepiner har endast kortvarig symptomatisk effekt och skall undvikas eftersom effekten är minskad på grund av att tillgängligheten av GABA-receptorer är lägre vid PTSD. Även risken för beroende och biverkningar i form av förlust av impulskontroll gör att benzodiazepiner inte rekommenderas vid PTSD.

Mediciner som vid behov kan ersätta benzodiazepiner är propiomazin för sömn och alimemazin för ångest.

Vid aggressivitet, flash-backs och/eller hallucinatoriska upplevelser rekommenderas risperidon.

Vid svåra mardrömmar som kvarstår trots behandlingsförsök med mediciner eller psykoterapi finns det övertygande evidens för att prazosin har god effekt. Prazosin är en blodtrycksmedicin som är avregistrerad i Sverige på grund av att det finns mer effektiva blodtrycksmediciner och att prazosin kan ha biverkningar i form av blodtrycksfall när man reser sig från liggande till stående.

Förskrivning av prazosin kräver licens från läkemedelsverket. Den ges i långsamt ökande dos från ett milligram upp till fem milligram på kvällen. I internationella studier är slutdosen 3-6 mg. Doxazosin har också visats ha effekt mot mardrömmar, men har inte samma evidensunderlag och är enligt vår erfarenhet belastat av interaktioner och biverkningar.

Lästips: Kapitlet ”Psykotraumatologi” i Psykosocial miljö och stress, Theorell, T (red.), 2:a rev. uppl., sid. 175-200. Lund: Studentlitteratur AB, 2012. ISBN 978-91-44-07023-0

 

 

Hans-Peter Søndergaard
Chefsöverläkare